Sony Interactive Entertainment tar bort 551 köpta filmer från PlayStation Store-konton i Storbritannien den 1 september 2026. Anledningen är avtal om rättigheter med StudioCanal.

De berörda filmerna kommer från många årtionden. Bland titlarna finns Terminator 2: Judgment Day, Rambo: First Blood, Bridget Jones’ Diary, Pan’s Labyrinth och Paddington. Kunder som har betalat för dessa filmer förlorar åtkomsten, oavsett hur de köpt dem.

När ett köp inte är ägande

Sony publicerade ett juridiskt meddelande om att filmerna tas bort, eftersom licensavtalet med StudioCanal går ut. Sony erbjuder varken återbetalning eller någon annan kompensation till berörda kunder.

Situationen visar en viktig verklighet som många konsumenter inte tänker på när de handlar. Ett digitalt “köp” i en butik som styrs av en plattform liknar mer en tillfällig licens än ett ägande.

Därför kan Sony och StudioCanal ändra eller avsluta licensen, och köparen får ta förlusten.

Eftersom 551 titlar ska tas bort är detta en av de största händelserna där köpt digitalt innehåll försvinner på en gång på senare tid.

PlayStation is deleting 551 purchased movies from its customers' accounts, reminding us nothing digital is ever truly ours https://t.co/sXW4Uj10FR

— Kotaku (@Kotaku) June 26, 2026

PlayStation, digitalt ägande och parallellen till spel

Problemet gäller inte bara filmer. När GTA 6-förbokningarna öppnade denna vecka, bekräftade Rockstar att den fysiska utgåvan bara innehåller en digital nedladdningskod, inte någon skiva.

Kunder som trodde att en låda betyder att de äger en fysisk skiva märkte att detta ger en osäker känsla. GTA-lanseringen påverkade också kryptomarknader samma dag. Därmed blir det tydligt hur frågan om digitalt ägande sprider sig till både spel och ekonomi.

Båda händelserna visar samma sak. Inom underhållning och spel betalar konsumenter för tillgång, inte ägande.

Web3-argumentet växer sig starkare

Man skapade icke-fungibla tokens (NFT:er) för att lösa detta problem. De ger ägarbevis på blockkedjan som ingen plattform kan dra tillbaka. Om StudioCanal hade gett ut filmrättigheter som NFT:er, hade inte Sony kunnat ta bort dem.

De tokens skulle alltid finnas i köparens digitala plånbok, vara överförbara och möjliga att kontrollera, oberoende av tvister mellan företag.

Det argumentet blir nu mer trovärdigt. Tidigare i år såg marknadsanalytiker att NFT-branschen går från spekulation till verklig nytta, där digitalt ägande pekas ut som det starkaste användningsområdet på lång sikt.

Samtidigt startade Worldcoins satsning på biometrisk identitet en liknande debatt om vem som bestämmer över ägarbevis digitalt. Inom det bredare GameFi-området har 2026 redan visat på nytt intresse för blockkedjebaserade digitala ekonomier.

PlayStations borttagning av filmer ser kanske ut som en vanlig tvist om licensavtal.

Men de visar tydligt en fråga som streamingtjänster, spel och digitala medier ännu inte har löst: när en plattform ändrar sina villkor, vad äger konsumenten egentligen?

För förespråkare av blockkedjan har Sony nu gett det tydligaste exemplet hittills.